tisdag 3 april 2018

De tre syskonen Beaumont - försvann spårlöst en varm sommardag, Del Ett




Onsdagen den 26 januari 1966 var det en väldigt varm dag i Adelaide, i södra Australien. Det var Australia Day och de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och lillebror Grant, 4 år, hade fått lov av sin mor att själva åka med bussen till stranden. Familjen bodde i närheten av Glenelg Beach, en populär strand, där de tre varit många gånger tidigare, både själva och i sällskap med sin far.

Grant, Arnna och Jane Beaumont


De skulle aldrig mer komma hem.

___
Jane, Arnna och Grant bodde tillsammans med sina föräldrar, Jim och Nancy Beaumont. De två hade gift sig 1955 och 1956 föddes Jane, 1958 kom Arnna och 1961 kom lillebror Grant. Familjen bodde i en förort till Adelaide, Somerton Park.

På morgonen den 26 januari, tog barnen bussen till Glenelg Beach, en sträcka på ungefär 3 kilometer. De åkte med bussen som gick kvart i nio och hade fått förmaningar att åka med bussen hem klockan 12 eller senast klockan 14.

Idag tror jag ingen förälder hade låtit så små barn åka ensamma för att tillbringa en dag på stranden. Jane kunde simma lite grand, men Arnna och Grant kunde inte simma alls. Det beskrivs ofta i pressen  som att det här försvinnandet gjorde att tron på att människor var goda försvann. Föräldrar lät inte sina barn längre vistas själva på det sätt man gjorde innan de tre försvann. 

Syskonen kom inte tillbaka med bussen klockan 12 och inte heller klockan 14. Nancy började bli orolig, men ville inte åka och leta efter dem förrän Jim kom hem vid 15-tiden. Jim åkte direkt ner till stranden för att leta efter dem och Nancy stannade hemma ifall de skulle dyka upp. 

Vid 17-tiden anmälde Jim till polisen att de tre syskonen var försvunna. 

Bild från australiensisk press

Polisen organiserade snabbt genomsökning av stranden och närliggande områden. Det man trodde till en början var att syskonen helt enkelt gått vilse. Sökandet utvidgades efterhand till större område, närliggande byggnader, till havs, järnvägar och vägar. 
Efter hand som tiden gick och de inte hittades, så började polisen misstänka att de hade råkat ut för en olycka eller blivit kidnappade och bortförda. Försvinnandet fick otroligt mycket media och polisen klarade inte riktigt av att hantera alla de tips som kom in. 
Inga av barnens tillhörigheter, som kläder, handdukar eller väskor hittades och inget av det har någonsin återfunnits. 
Den 29 januari tömdes en hel båthamn, The Patawalonga Boat Haven, efter ett tips om att de tre synts till i närheten av den. Inget hittades. 

Fantombild av mannen som sågs med barnen


Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.
De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 
Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.

De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 

Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Föräldrarna beskrev sina barn, särskilt Jane, som mycket blyg. För dem kändes det helt otänkbart att syskonen lekt med mannen på det sätt som vittnena beskrev. 
Kände de mannen sedan tidigare? Arnna hade flera gånger sagt till sin mor att "Jane har en pojkvän på stranden", men Nancy hade trott att hon menat en lekkamrat i samma ålder som syskonen. Men, var det mannen i 35-års-åldern som var Janes "pojkvän"?

En anställd på ett bageri, Wenzel´s Bakery, vittnade också om att Jane hade köpt pajer och en köttpaj som hon betalat med en 1-punds-sedel. Här blir det kusligt. Nancy hade skickat med 6 shillings, dels till bussresan, dels till att köpa lite snacks för. Barnen hade varit och handlat tidigare i bageriet, de var kända, så vittnesmålet var säkert. Men, barnen hade aldrig tidigare köpt köttpajer där och de hade inte fått en sedel med sig hemifrån. Var kom pengarna ifrån? Och vem skulle ha köttpajen?

Det finns ett senare vittnesmål från en brevbärare, som säger att han såg syskonen vid 15-tiden, gående hand i hand, skrattande och glada. Det vittnesmålet bedöms dock som osäkert, framför allt för att brevbäraren var osäker på tidpunkten när han såg barnen. Det kan ha varit på morgonen när de var på väg från bussen till stranden. 

***
Officiellt är syskonens försvinnande fortfarande öppet. Nancy och Jim lever fortfarande, 90 och 92 år gamla. De har inte pratat med pressen eller gett någon intervju sedan 1968. 

Vad hände  Australian Day, 26 januari 1966, på den solvarma stranden? Det fanns - och finns - misstänkta gärningsmän och i nästa avsnitt berättar jag om det. /eva k.

Bild från slutet av 1965, fr v. Jane, Grant och Arnna




3 kommentarer:

  1. Detta är föräldrars värsta mardröm.

    SvaraRadera
  2. Jag tror nog som du - att syskonen kände mannen som beskrivs i vittnesmålen. Att få med sig tre barn med tvång mitt på dagen där det är massor med folk fungerar inte. Men, kände de honom, fick pengar för att köpa lunch, och sedan gick någonstans...då tror jag ingen uppfattade att det var något som inte stämde...

    SvaraRadera